Åsas Marathon Trofé!
|
|||||
En lovande dag med en klar och öppen himmel, den började lite oroligt då släpet inte var på plats i tid. Men efter en lång väntan kom det efterlängtade släpet, men glädjen blev kort då släpet fastnade i leran.
Skjortärmarna kavlades upp och många glada kaninhoppare knuffade och hojtade, det blev ett stort kackel av det hela. När släpet äntligen var loss möttes vi av en strålande sol!
Kanske skulle vi med oss den hela dagen.
Alla höll sina tummar för ett vackert väder!
Både kaniner och förare sken upp med den, kanske kunde dagen bli en av de allra bästa?
Kaninerna öppnade stort och loppen i den första omgången var över förväntningarna, men nog märktes det att det var den första utetävlingen för säsongen.
Tävlingsandan låg som ett tjockt täcke i luften och många kaniner hade knivskarpa blickar. Att det skulle bli en jämn kamp var helt klart! Banan var av perfekta kombinationer och hinder, en bana som bara en mästare skulle klara av, och visst var det många bommar som föll denna dag.
I andra omgången märktes det på ett flertal kaniner att de var trötta, banan var nu längre och hindren var inte speciellt mycket enklare, men ur mängden fanns det vissa som stod ut. Deras lopp var lika fantastiska som i första omgången, deras glöd och vilja lös verkligen om dem när det tog avstamp och gjorde massiva hopp över hindren.
Till den sista omgången, den självaste finalen var endast ett fåtal kaniner kvar i matchen. De allra bästa från dagens kamp. De skulle uthärda den värsta av alla banor, den självaste MARATHONBANAN! 20 hinder uppradade efter varandra utan kombiantioner, men lika svår att genomhärda. Det var här och nu som deras kondition skulle visa sig och vem som var värdig nog att kalla sig för Marathonmästare!
Affleck lunkade rast på i både första och andra omgången och hade mer än visat att han minsann kunde hoppa som en gud. Hans steg var stora och om inte mer än hans hopp. I finalen hade han en jämn och stabil fart som räckte hela vägen ut. I hans sista hopp tog han i ända ifrån tårna, allt för att ta hem segern.
Gia hade visat sig både härdig och snabb i tidigare omgångar, hennes hopp var lätta och stora. Kanske hade hon vad som krävdes för att bli vinnaren av trofén? Det gick inte att förutspå. Hon öppnade stort, hennes fart var på topp och hoppen höga, men ju längre hon kom desto mer avtog farten och det märktes att hon började bli trött. Men så återfann hon glöden och sprang den sista biten in i mål!
Gittan hade öppnat starkt och låg i topp, i andra omgången hade hon nästan med all säkerhet tagit hem segern med endast 1 fel.
Men inte kunde hon vara säker på att trofén var hennes, Hon behövde göra ett starkt sista lopp för att stärka sin position. Startsignalen gavs och Gittan for iväg, hennes fart hade tempo och hoppen var snabba, lätta och luftiga. Andra halvan av banan kämpade hon verkligen, var hennes ork slut? Nej, hon lyckades ta sig i mål!
Slutställningen löd följande:
3. Affleck = 4+2+3
2. Gia = 2+3+4
1. Gittan = 2+1+5